Close
I detta kapitel ska vi:
  • Diskutera bedömning i svensk skola och utveckling kring bedömning till dagens kunskapskrav och betygsystem.
  • Ge dig som elev några vägledande råd i samband med ditt gymnasiearbete kopplat till bedömningen.
  • Presentera en matrismodell för bedömning av gymnasiearbetet. Varje del av gymnasiearbetet diskuteras här utförligt mot bakgrund och krav från Skolverkets styrdokument.

Bakgrund och tolkning

Det är utifrån målen för gymnasiearbetet som läraren bedömer om elevens gymnasiearbete är godkänt eller inte Det finns alltså ingen särskild ämnesplan för gymnasiearbetet.[1]

Gymnasiearbetet, med dess fokus på förmågor att formulera och arbeta med vetenskapliga frågeställningar och metoder, är en av nycklarna till vidare studier. Det innebär att bedömningsfrågan är väldigt central. Vi som lärare och även ni som elever behöver veta om det vi gör är tillräckligt bra för att ni som elever ska vara väl högskoleförberedda.

Ett av kraven för grundläggande behörighet till högskolestudier är ett godkänt gymnasiearbete. Det ingår, i enlighet med skollagen och gymnasieförordningen, i en högskoleförberedande examen.[2]

Detta om något visar på gymnasiearbetets tyngd. Tydlighet med avseende på vad som är ett godkänt arbete eller inte är nog eller bör vara en av de första frågor du som elev ställer dig när du inleder ditt gymnasiearbete. Är vi lärare och handledare kanske motsvarande fråga inte lika omedelbart pockar på vår uppmärksamhet. Bedömning av elevers förmågor och prestationer har vi mer eller mindre lång erfarenhet av och för oss sker bedömningen troligen och förhoppningsvis kontinuerligt. Inledningsvis vill vi som lärare och handledare främst få er som elever att komma igång, bli nyfikna och formulera problem och mejsla fram en fungerande frågeställning, men snart hamnar vi som lärare och handledare i samma läge som er som elever. Vad är en godkänd nivå? Vad baserar vi som lärare vår bedömning på och hur kommunicerar vi det med er elever så att ni som elever förstår vad vi menar? Det är detta som det här avsnittet handlar om.

Kort bakgrund till bedömning i svensk skola

Sedan 1994 har vi i Sverige en målstyrd skola. Att sätta upp eller arbeta mot mål på olika nivåer är med andra ord ingen nyhet. Gymnasiereformen 2011 förändrade inte skolans arbete i detta avseende i någon väsentlig grad. Varje ämne har ett uttalat syfte och ett centralt innehåll som anger vilka kunskaper och förmågor som sedan ska bedömas enligt fastställda kunskapskrav för betygen E, C, eller A. När det gäller gymnasiearbetet uppkommer här en väsentlig skillnad, då – vilket framgår av kapitlets inledande citat – vi nu inte pratar om ett ämne eller en kurs.

Det är alltså examensmålen och de centrala kunskapsområdena som sätter ramar för elevens val av gymnasiearbete inom ett högskoleförberedande program.[3]

Gymnasiearbetet måste alltså ses för vad det är. Det är inget ämne och det har inte heller preciserade kunskapskrav som andra ämnen och kurser och det kan bara ges betygen E, godkänteller i värsta fall F, ej godkänt. Eftersom många elever redan upplever att de producerar många ”arbeten” under sin skoltid, blir det en pedagogisk utmaning för oss handledare att för er elever lyfta fram att det nu handlar om att planera, genomföra och utvärdera ett större arbete. Gymnasiearbetet är inte ett delmoment i en kurs. Som elev ska du genomföra och producera ett arbete som liknar de som görs på en för den valda studieinriktningen relevant högskoleutbildning. Därutöver ska du som elev skriva en sammanfattande del på engelska – ett abstract – samt presentera och diskutera ditt eget samt någon annan elevs arbete i en oppositionsliknande form.[4]

För att din resa mot ett godkänt gymnasiearbete ska fungera bra och leda fram till godkända resultat är en väl fungerande kommunikation mellan handledare och elev enormt betydelsefull. För att undvika att missledas av att betyget på pappret är och ser ut som ett E måste vi jobba med att förklara och diskutera de kvaliteter som gymnasiearbetet har.[5]

Kanske är det inte svårighetsgraden som är den mest framträdande skillnaden mot andra E-betyg – det finns ju trots allt inga stegrande kunskapskrav för gymnasiearbetet. Snarare är det omfattningen av kraven för ett godkänt gymnasiearbete som skiljer sig starkt från ett ordinarie kursbetyg. Examensmålen för ett högskoleförberedande program omfattar ju hela utbildningen i sin bredd. Utskrivet innebär det mer än en A4-sida för respektive utbildning och uttryckt i närmare tiotalet utvecklade delmål. Kort sagt… du som elev ska visa på att du är duktig på ganska många saker.

Några goda råd till dig som elev:

  • Använd erfarenheter och kunskaper från de ämnen som du studerar!

Du ska alltså vara eller i alla fall bör du göra dig bekant med examensmål och aktuella kunskapsområde för ditt program. Utnyttja alla dina erfarenheter från lektioner i de ämnen som du har, oavsett om det handlar om matematik, kemi och fysik eller om psykologi, samhällskunskap och sociologi.

  • Gör uppgiften hanterbar, avgränsad och möjlig att undersöka!

Utifrån examensmål och kunskapsområden ska du avgränsa dig till ett rimligt omfång. Avgränsningen kan eller ska vi på ett tydligt kunna spåra till den frågeställning som ska undersökas i det aktuella gymnasiearbetet.

  • Gör frågeställningen tydlig och på enklast möjliga sätt utan att frångå ett vetenskapligt förhållningssätt!

Frågeställningen är alltså mycket väsentlig för själva uppsatsen, men kanske är också arbetet med att jobba fram frågeställningen det mest viktiga. Kanske är detta den mest springande punkten i handledning och att bli handledd. Det är genom att du som elev får tillfälle att diskutera vad du ska göra, hur du ska undersöka och studera men också vad som är möjligt att studera och undersöka, som gör att det blir bra.

  • Sök handledning så ofta du kan och utnyttja lärares erfarenhet och kompetens!

Handledningen kanske är den mest konkreta formen av formativ bedömning. Vi hjälps i diskussioner och i dialog åt att komma vidare i kunskaps- och lärandeprocessen. Behovet av handledning kan givetvis variera från individ till individ, men om det är konstruktivt och framgångsrikt är troligen mycket av gymnasiearbetets resultat vunnet redan i ett tidigt skede. Vår erfarenhet som handledare är att korrelationen mellan många träffar mellan elev och handledare och goda resultat på gymnasiearbetet är mycket stor!

  • Var målmedveten, disciplinerad och lär dig jobba självständigt!

Mycket återstår naturligtvis att göra på egen hand för dig som elev och vägen till slutmålet kan vara olika lång, men hur klyschigt det än kan verka så är det vi sagt ovan en god grund lagd för att kunna bygga färdigt ett stabilt arbete.

[1] Skolverket 2011 s. 42
[2] Skolverket, 2011 s.21 (Se vidare 16 kap. 26 och 28 §§ skollagen samt 8 kap. 7 § gymnasieförordningen.)
[3] Skolverket, 2011 s. 45
[4] Skolverket, 2011 s. 45
[5] Anm. Kommentaren är inte avsedd för att förringa ett E-betyg i andra kurser (som där kan vara väl så svårt att uppnå) utan för att belysa att likheten i gymnasiearbetets E-betyg är något av en falsk förespegling.