Close

Kvalitativa metoder

När vi studerar samhällsvetenskapliga fenomen som t ex sociala mönster och beteenden bland grupper, eller hur individer uppfattar och agerar i vissa situationer, kan det vara svårt att använda kvantitativa metoder för att komma åt det som är viktigt och intressant. Vi undersöker i dessa fall inte alltid fysiskt existerande företeelser utan mer det vi kallar för sociala konstruktioner eller kulturella fenomen. Det kan handla om att vi studerar det sätt på vilket organisationer fungerar och hur de utvecklar det vi kan kalla för organisationskulturer. Det kan också innebära att vi försöker komma åt orsakerna till att unga människor, framför allt tjejer på gymnasiet, upplever stress och prestationsångest och utvecklar ätstörningar. När vi ska återskapa och förstå historiska förlopp är det inte heller alltid så lätt att använda sig av kvantitativa metoder, även om vi ska säga att det kan vara en väg att gå. Vi behöver ett annat angreppssätt för att komma åt att undersöka dessa fenomen och förlopp.

Vi behöver använda oss av kvalitativa metoder. Dessa vetenskapliga metoder kännetecknas av att vi försöker förstå det som vi studerar. Vi kallar ofta detta för hermeneutiska vetenskaper. Hermeneutik förklaras i de flesta fall som tolkningslära och är egentligen från början en form av texttolkning där vi, genom att säga att helheten består av mer än summan av delarna, visar på att det finns något mer att förstå än att bara räkna samman, sortera och generalisera våra mätresultat och observationer. Vi försöker komma under ytan. Med detta menar vi att det finns saker att förstå som kanske inte syns direkt och särskilt tydligt utifrån det vi undersöker utan mer finns på djupet. Vi skulle kunna jämföra det med uttrycket att läsa mellan raderna. Med detta uttryck menar vi att när vi läser, till exempel en roman eller en prosadikt, så finns det budskap och tolkningar som vi först kanske inte ser. Det som är väsentligt i texten kanske vi först upptäcker när vi diskuterar det med någon annan eller när vi läst och funderat flera gånger. Djupläsningen och diskussionen avslöjar att helheten var oändligt mycket mer och större än bara en samling ord och meningar. Det fanns i texten något centralt att förstå…Jämför vi detta resonemang med en djupintervju med en gymnasieelev om hur hen uppfattar betygen i skolan så kan vi säga att som det eleven säger och uttrycker är det samma som en text. Samtalet med eleven ger fördjupad förståelse för vilken betydelse betyg har för elevers lärande och sociala utveckling. Vi tolkar det som sägs, ökar vår förståelse kring fenomenet betyg och lärande. Det som är väsentligt i texten, i elevens berättelse om sina funderingar kring och upplevelser av betyg, kanske vi först upptäcker när vi diskuterar det med någon annan, eller när vi läst utskriften av intervjun och funderat flera gånger.

Vi brukar också säga att kvalitativa metoder ofta innebär att vi är en del av forskningssituationen. På så sätt kan vi både påverka men också påverkas av det vi studerar genom att vi utvecklar en relation till det så kallade studieobjektet (som då istället kan definieras som ett studiesubjekt, d v s som beror av eller påverkas av den som undersöker). Till exempel kan du som gymnasielev bli väldigt engagerad i den livssituation som den intervjuade personen befinner sig i och med att du som intervjuare tolkar in dina egna känslor i stället för att objektivt studera den intervjuades känslor. Detta kan ses som ett problem eftersom vi i vetenskapliga sammanhang är nog med kravet på objektivitet.

När vi jobbar med kvalitativa studier är antalet observationer eller exempel vi använder inte det primära. Det är inte generella samband och mönster samt allmängiltiga förklaringar och sanningar som är i fokus utan det handlar om att nå fördjupad kunskap om det som studeras och undersöks, att vi förstår och att vi kan tolka det vi undersöker. Kritiken mot detta sätt att angripa problemet kan starkt förenklat sägas vara att vi dels inte uppfyller kravet på systematik och generaliserbarhet, och vi inte heller är objektiva i förhållande till det fenomen vi undersöker.

Intervjuer i kvalitativ forskning

Om vi ser en intervju som ett samtal mellan en person som frågar och en person som svarar har vi börjat en beskrivning av intervjun som forskningsmetod. Intervjun kan också ses som ett samtal, en dialog mellan individer som utbyter erfarenheter och åsikter. I samband med gymnasiearbetet, men också i en lärares vardag, är intervjuer troligtvis en väldigt vanligt förekommande metod för att samla in uppgifter och information. Information som vi sedan använder för att lösa problem. I vetenskaplig metodlitteratur nämns ibland malmletarmetaforen och resenärsmetaforen (Kvale och Brinkmann 2012) En metafor kan förenklat sägas vara en bild av det fenomen eller den situation man vill beskriva.

Vi börjar med bilderna som vi ska likna intervjusituationen vid och med malmletarmetaforen. När man letar malm gör man bland annat små provborrningar eller utgrävningar på flera olika ställen för att på så sätt kartlägga ett större område. De olika borrproverna undersöks och man sammanställer informationen för att bedöma om proverna är tillräckligt intressanta att gå vidare med. Proverna från olika ställen ger oss också information om hur berggrunden ser ut och tillsammans bygger observationerna upp ett mönster. Vi ser i detta fall helt enkelt intervjun som en undersökning där vi gör små stickprov. Vi samlar små korn som vi sedan försöker använda oss av för att bygga upp ett större mönster kring det vi undersöker.

Resenärsmetamoren handlar mer om att vi ser intervjun som en sorts resa som vi genomför tillsammans med den person vi intervjuar. Vi upptäcker saker tillsammans, och får på så sätt en djupare bild och en större förståelse för och av de områden vi besöker. Intervjun används blir mer i detta för att långsamt upptäcka saker som först kanske varit dolda för oss men som kommer upp till ytan ju längre tid resan tar. När vi är framme har vi lärt känna en persons inre.

Elever som genomför studier om olika sociala fenomen som exempelvis vänskap eller grupptryck kan bland annat intervjua experter inom det ämnesområde som står i fokus för deras gymnasiearbeten eller så kan de till exempel genomföra intervjuer med tjejer och killar på olika program. I det första fallet är kanske malmletarmetaforen en bra liknelse efter som det då handlar om att skaffa sig överblick och få kunskaper om ett större område, medan resenärsmetaforen passar bättre i det andra fallet.

Den kvalitativa forskningsintervjun kan ses som något av en konstform som ständigt är och ska vara under utveckling. Framför allt handlar det om att själva intervjuandet är något vi måste lära oss att göra. Första gången vi genomför en intervju i undersökande syfte gör vi många fel och det är precis så som det ska vara. För att kunna göra rätt måste vi tillåta oss att göra fel, men med god handledning från erfarna handledare ges möjlighet till en solid grund att stå på i början av sin bana som intervjuare. Men återigen, intervjuandet kräver vana, och en bra grund för ett framgångsrikt gymnasiearbete som baseras på kvalitativa intervjuer, är att man som elev gör en eller ett par testintervjuer för att på så sätt träna sig i konsten att samtala på ett professionellt undersökande sätt. Det är också bra om du som gymnasieelev men även vi som handledare läser och tar stöd av vetenskaplig metodlitteratur. Om vi läser på hur vi ska göra intervjuer och hur vi ska redovisa och tolka dem, desto större chans att vi kan använda intervjuerna som mätvärden, observationsresultat för att öka vår kunskap om förståelse om det vi undersöker.

Det finns självklart flera olika sätt att genomföra en intervju på. Den strukturerade intervjun kan, som vi nämnt ovan, i praktiken liknas vid en formaliserad enkät. Som elev ställer man ett antal frågor till den person man intervjuer och om den intervjuade får välja mellan fasta svarsalternativ kan man egentligen säga att det handlar om en enkät. Låter vi den intervjuade svara mer utförligt på frågorna kan det fortfarande betraktas som en strukturerad intervju på grund av att vi ställer exakt samma frågor till alla intervjuade personer. Detta möjliggör ju att man kan räkna svarsfrekvenser och också genomföra kvantitativa sammanställningar och undersökningar.

Den semistrukturerade intervjun är kanske den som mest används i kvalitativa studier och den innebär att vi i förväg bestämmer ett antal frågeområden eller teman som ska behandlas under intervjun. Fördelen med detta är att vi styr samtalet eller dialogen dit vi vill ha den, men vi har hela tiden friheten att låta den intervjuade beskriva och berätta, något som kan vara ett problem om samtalet drar sig bort från huvudtemat för intervjun. Samtidigt kan detta vara en möjlighet att upptäcka saker som vi inte hade förväntat oss.

Har vi en helt öppen intervju utgår vi egentligen från ett övergripande tema och låter den intervjuade berätta öppet och självständigt om något, t ex upplevelsen av en händelse. Som intervjuare spelar vi då mer rollen som intresserad lyssnare som ska få den intervjuades livsvärld att öppna upp sig för oss. Ofta är denna typ av intervju väldigt tidskrävande men den kan rätt genomförd ge ett oerhört rikt material att jobba med och vi kan som forskare få en mycket stor förståelse för ett fenomen på detta sätt.

Oavsett vilken typ av intervju vi använder oss av är det bra att både göra ljudupptagningar, som spelas in så att vi kan lyssna igenom intervjuerna, och transkriberingar, skriva av dessa i efterhand. Ta också för vana att föra någon form av minnesanteckningar under intervjun. Inte minst kan detta vara bra för att komma ihåg saker som man vill återkomma till i slutet av intervjun och få en fördjupad diskussion om. Det finns även en mängd olika varianter på temat intervjuer och det kan handla om att vi använder oss av gruppintervjun som metod där flera respondenter finns med och på så sätt samspelar i intervjusituationen. Svårigheterna med gruppintervjuer är oftast kopplad till det praktiska, att få med vad alla säger och att kunna särskilja vad varje person i gruppen säger. Det finns också en risk att starka personligheter tar överhanden och att vi som forskare generaliserar uppfattningar och erfarenheter från ett fåtal personer till att gälla hela gruppen. Detta skulle vi kunna jämföra med slumpmässiga fel inom den kvantitativa metoden. För vidare läsning om hur forskningsintervjuer läggs upp och tips på hur du kan göra så rekommenderar vi följande litteratur:

  • Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 3. [rev.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014
  • Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, 4., [omarb.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2010