Avgränsningar och definitioner

Ur ett fysikaliskt perspektiv är allt som finns på vår jord energi. Kom ihåg att Einsteins berömda ekvation, E=mc2, fastslår detta. Det mest grundläggande påståendet vi kan göra om vår omvärld är alltså att allt är ett och samma. I vår vardagserfarenhet är dock detta påstående kontraintuitivt, det vill säga det går emot hu vi upplever att verkligheten fungerar. Det är så tydligt för oss att saker och ting skiljer sig åt. Jag som människa är något annat än ett träd, och ett träd är något annat än en bakterie. Men genom vetenskaperna har det blivit möjligt för oss att förstå att världen hänger samman och att vår vardagsintuition är väldigt förenklad och full av fördomar. Ur en kemisk-biologisk synvinkel är det alltså inte så stor skillnad mellan mig, ett träd och en bakterie. Vi är alla en uppsättning atomer ordnade i celler som upprätthåller såväl en gräns mot omvärlden (hud, bark och membran) som ett näringsutbyte med omvärlden (näringsomsättning).

Men vetenskaperna nöjer sig inte med att säga att allt är ett och samma utan vetenskaperna säger att världen består av mängder av ting, processer och tillstånd som dessutom skiljer sig åt. Man kan rent av säga att vetenskapernas mål är att särskilja och finna de kontraster som finns i universum. Ett grundläggande antagande för alla vetenskaper är alltså att olika ting, processer och tillstånd kan särskiljas från varandra och ges en begreppslig bestämning. Att ge en begreppslig bestämning kallas att utföra eller precisera en definition. Att framställa och använda definitioner är en viktig arbetsuppgift för en vetenskapsman. Vetenskapernas främsta bidrag är att de ger oss språk genom vilka vi kan särskilja saker och se hur de hänger samman. Alla vetenskapsområden har sina begrepp och definitioner. Det system av begrepp och beteckningar som finns inom ett vetenskapsområde kallas för nomenklatur. Förenklat menar vi med detta begrepp hur vi benämner begreppen, tingen, processerna och tillstånden.

Ska du exempelvis arbeta inom ämnet biologi och samla in biologiska prover i fält så kommer mycket av ditt arbete att handla om att försöka identifiera och särskilja olika arter. Om du finner en art som på något grundläggande sätt skiljer sig från alla de arter som finns katalogiserade i dagens artdatabank så har du funnit en ny art. Då kanske du kan få arten uppkallad efter dig, om än med latiniserat namn. För att underlätta kommunikationen mellan forskare världen över så används fortfarande latinet (tätt följt av engelskan) som normerande språk i de allra flesta vetenskaper. Den svenske 1700-tals biologen Carl von Linné var en av de första som ägnade sig åt grundläggande systematisering av jordens arter. Hans Systema Naturae är till stor del fortfarande grunden för biologins indelning och nomenklatur.

Oavsett vilket område du arbetar inom; naturvetenskapligt, ekonomiskt, samhällsvetenskapligt, humanistiskt eller tekniskt så finns det inom varje område indelningar och nomenklatur. Du har allt att vinna på att bekanta dig med just den nomenklatur som gäller inom det område du fördjupar dig. Ju mer nyanserat du kan uttrycka dig för att beskriva och analysera de fenomen du studerar desto mer fördjupad förståelse och kunskap kommer du att kunna utveckla

Det finns olika typer av definitioner.